Festival - Bandra Fair

Varför ska alla gå till kyrkan? Det finns ca 3% kristna i Mumbai och det innebär att det skulle vara ca 48000 som kommer hit och det känns ju nästan som det stämmer när man ser folkvimlet och den kilometerlånga kön för att komma in i kyrkan.

Men det är nog så att det inte bara är kristna som besöker Mount Marys kyrka på kullen i södra Bandra. Historien är att en fiskare drömde att han skulle möta Jungfru Maria och när han några år senare hittade en staty föreställande Jungfru Maira ute i havet så tog han statyn med i land. Detta ansågs vara ett mirakel värt en festival. Oavsett religion kommer folk för att få Marias välsignelse. Det offras vaxfigurer föreställande olika kroppsdelar ex vis en arm och så önskar man att en sjukdom i armen ska bli bra. Detta har firats i ca 300 år i september och är en festival som märks i hela Bandra och varar en vecka. Det är tivoli, försäljning av leksaker, ballonger, kul hattar ja, i princip allt som går att sälja på en marknad.

Alla är ute och här ser ni hur folk är ute på stranden under lågvattenperioden på dagen. Mycket människor och nästan ännu mer skräp. Att komma in i kyrkan var inget vi gav oss in på att genomföra för det var en kö som tog timmar att genomlida, trängsel, värme och ganska högljutt. Vi nöjde oss att titta och lyssna i folkvimlet.

Natt och dag med Bollywood

I helgen var vi bjudna till Laura och hennes man Balajis lägenhet för att titta på en för oss speciellt utvald Bollywood film. Alla säger till oss att Mumbai är inte det riktiga Indien, så därför borde vi se just denna film med en av Indiens mest kända skådisar nämligen Shahrukh Khan för att få en bättre känsla av Indien och hur ting fungerar.



Dagen till ära provade vi att förbeställa en "Merucab" till 17-tiden, då vi räknade med att det skulle ta cirka 30 minuter till Laura, men det tog 1,5 timme. Mitt under resan blev vi stående för det visades sig att någon" helt enkelt byggt ett "tält på halva gatan för politiskt möte, så kan det vara i Indien. Den taxiresan kostade 150 rupies (ca 25 SEK). Efter den "långa" resan fick det bli en svalkande drink med indiska snacks innan vi kunde positionera oss framför Lauras och Balajis storbildsTV med souroundanläggning.
Balaji visade sig ha en god talang för att blanda drinkar så vi fick alla vad vi önskade innan filmen startade filmen.












Shilpa, Roy, Sunil och Meera (också en jobbarkompis från Cognizant) har nu fått sina drinkar och är redo för filmtajm (som visade sig vara över 4 timmar).



Vem kan vara utan mat i 4 timmar? Balaji och Laura fixade något att äta och vi gjorde mat paus mitt i filmen. Precis i rätt tid (när vi blev sugna) så ringde det på dörren och där stod budet från den lokala restaurangen men en massa goda indiska rätter som vi alla smaskade i oss.

Nu lite kort om filmen som heter SWADES och spelades in 2004. Filmen handlar om en Indier som studerat och arbetat sedan många år i USA på NASA och har en betydelsefull position. Han har det med andra ord mycket bra ställt numera med alla västerländska bekvämligheter. Han börja grubbla och känner att han har tappat kontakten med Indien och beslutar sig för att söka upp sin gamla nanny för att ta med henne till USA.
Han får ledigt från NASA en kort period, han har 28 veckor kvar innan en rymdsattelit ska skjutas ut i rymden och han är betydelsefull för att allt arbete ska hinnas med inom dessa veckor. Tight shcema med mycket att reda ut.
Efter viss desinformation av en snygg kvinna i en bokhandel hittar han till slut byn där hans gamla nanny bor tillsammans med just denna kvinna som är lärare i byn (hon ville inte att han ska hitta nannyn för hon vet att han vill ta henne med till USA). Han blir såklart förälskad i henne omedelbart. Han kommer i husbil till byn, något som man aldrig tidigare har sett i denna denna lilla lantliga by.
Under sin tid i byn träffar han på många intressanta och roliga människor ex, postgubben som vill lära mera om internet och en kock som gärna vill öppna en dhaba (Indisk restaurang) på en freeway i USA och som vill få hjälp med visum dit. Han möter också svåra frågor såsom fattigdom, kast-samhället, barnäktenskap, analfabetism och en allmän tveksamhet till utbildning hos de äldre i byn samt ett ointresse till förändringar. Nannyn skickar honom på en resa för att hämta hyra från en fattig man, som inte kan försörja sin familj och han beslutar sig för att försöka förbättra livsförutsättningarna i byn där nannyn bor. Han hjälper till med en hel del bra saker som att säkra elförsörjningen till byn, utvecklar skolan, mm. Det hela slutar med att ha åker tillbaka till USA för att slutföra sitt projekt, men han kan inte sluta tänka på byn (och på sin förälskelse, lärarinnan) så .........ja vad tror ni händer?
Titta på länken nedan, om du vill veta svaret ........

http://www.youtube.com/watch?v=UC-RFFIMXlA

Det är "lite" Bollywood i filmen, ingen dans men sång som blandas in i storyn, lite som Sond of Music. Och alla har väl sett filmen lika många gånger som vi har sett Sond of Music.
Med en bra regisör och klippare så kunde man fått med allt till 1 timme. Vad blir betyget, vi ger den 2 rikschaws av 5 möjliga.

Film i Mumbai är jätte stort, idag när jag var på väg hem via strandpromenaden pågick en filminspelning för fullt och vi var många som kikade på. Skådisen står under det blå/vita parasollet. Hon hoppade fram på ett blött underlag som några killar hela tiden vattnade. En utmaning att håll underlaget fuktigt när det är sol och 35 grader varmt.















Jag tittade mest på dessa tjejer, visst är dom fina i sina saries!

Goa i vått och torrt

Det är ju så här det ser ut i alla resekataloger med sol, palmer, blått hav. När vi kom till havet efter att ha varit i Old Goa så var det inte bilden från "resekatalogen" som mötte oss i Colva. Bilden nedan är från sista dagen då vädret ändrade sig och strandservering med kall öl, tandoori grillade skaldjur och sol blev till verkligheten.

Första dagen såg det mer ut så här (se nedan) med regn, regn och åter lite regn. Vi promenerade trots regnet på den 2,5 mil långa stranden i Colva som ligger 1 timmes bilresa söderut från Old Goa. Vi var inte ensamma på stranden som ni ser och det kan bero på att indierna gillar regn. Deras föreställning om regnet är att när det kommer blir det lagom varmt och grönskan kommer tillbaka efter torkan.




Längs stranden såg vi fiskare som drog upp nät med väldigt små fiskar och några krabbor. Vi fattade först inte hur de fick ut nätet, men det verkar som om de simmar ut ett stycke och sen dra in nätet. Vi fick också sällskap av strandförsäljande kvinnor. Dom hette Silvia, Camilla, Cecilia och likande namn som business namn, smart idé, då namn som Snehealatha/Shaddrha osv är lite svåra att uppfatta och komma ihåg för oss turister. Karin hade rester av sin hennamålning på handen och det var bra, för det gav oss viss fri leijd när vi mötte försäljerskorna. De insåg att vi faktiskt visste mycket om Indien och att det inte kunde lura på oss vad som helst. Karins målning var gjord med brun henna och som turist i Goa får du vanligtvis en målning med svart färg som bara håller 3-4 dagar dvs oäkta henna.

Skulle vi få se solen? Nej inte på lördagen heller så vi tog bussen från Colva till Margao.



Regnet det bara öste ner när vi kom till Margao så vi startade med lunch på en restaurang (Longuinhos) med goanska specialiteter där tiden verkade stått stilla sen 50 talet. Fläktar som snurra runt i taket och vispar runt den varma och fuktiga luften utan att kyl ner. Ingen AC där inte. Vi åt springrolls med räkor, fyllda småkrabbor med spenatstuvning med körsbär (ngt slabbigt). En trevlig och mysig upplevelse.
Regnet fortsatte och vi gav oss av på en liten stadspromenad i väntan på att basaren skulle öppna efter siestan som varar fram till 16 - tiden. Detta lär vara Goas bästa basar för indierna själva men även vi hittade saker att handla. Vaniljstänger för Rs 25 stycket (4 SEK) med väldigt fin kvalitet, motsvarar det du hittar i Lund på Ris & Curry för 40 SEK styck. Hittade några lokala bakverk och vi funderade på att köpa Goanska korvar men hur skulle vi frakta dessa utan kyl? Visst ser de läckra ut och de är VÄLDIGT!!!! kryddstarka. Vi har provsmakat.

Vad kan man göra när regnet öser ner? Jo, man kan äta och prova många olika indiska rätter. På Mikkie's restaurang i Colva satte vi oss ner och tog som starter en rätt med de starka korvarna vi sett i basaren (här blev det fart på svett körtlarna), fisk pomfret en flundra som anses mycket läcker, murgh tikka masala, lamm kabab, en svampcurry och fried rice. Ett naan bröd till är ett måste och för att göra måltiden till en fulländad njutning, ett stort glas iskall Kingfisher öl!

En annan regnvädersaktivitet kan vara att snacka med en mattförsäljare, med mattor från Kashmir. Vi fick en snabbkurs om äkta mattor och knutar. Hur känner man igen en magic carpet? Han lovade att visa en flygande matta men den var nog på resande fot. Nu vet vi allt om hur silke eller ylle i en mattan gör skillnad på hur färgerna skiftar, när man vänder mattan. Faschinerande med silkemattorna färgskiftningar! En silkematta med hög kvalitet har 1600 knutar/square inch och priset innan förhandlingarna har börjat är ca Rs 800 /square inch (ca 120 SEK). En matta med storlek som passar typ under soffbordet tar ca 3år att knyta. Han visade massor med mattor och var trevlig utan att försöka "tvinga" oss att handla. Inget köp men kul upplevelse som blev alldeles gratis.



Äntligen så slutade det regna och vi tog en lång promenad på stranden ner till den angränsande by Benaulim. En liten by med en bondgård mitt mellan alla husen där höns och grisar strosade fritt omkring.



När vi kom tillbaka till Colva så ville alla dessa killar bli fotade en och en tillsammans med oss. Kul och originell upplevelse att bli betraktade så som exotiskt inslag. Efteråt tog vi en gruppbild av de glada gänget med killar som var på söndagsutflykt.



Med många olika upplevelser så avslutades vår resa till Goa i allra bästa turistanda med lunch på en strandrestaurang i skuggan av kokospalmerna och med vågbruset som bakgrundsmusik. Härligt!



Regnet bidrog till något positivt trots allt. Temperaturen gick ner några grader och det gjorde att vi orkade åka/vandra runt mer och upplevde allt detta på tre dygn, Panjim, Old Goa, Colva och Margao.

Old Goa - ett död stad

I portugisernas gamla huvudstad som idag är världsarvsklassat av Unesco finns världens bäst bevarade kolonialrenessansarkitektur. På den tiden (1500-talet) bodde här fler människor än i London och Lissabon. Idag är det en helt död stad, mera som en park med storslagna kyrkor. Alla hus har rivits och idag bor inga människor här. Det är en ganska märklig syn och det blir uppenbart vilken maktutövning som skedde när alla dessa monument byggdes i en stad fylld av ett ganska okristet och dekadent leverne enligt historieböckerna. Vi tyckte det var imponerande med samtidigt helt sjukt - Kyrkan bildade ett imperium i staden med biskopar och präster som skapade nya normer och predikade nya värderingar.


Vad gjorde man utan reseguider? Detta är Bom Jesus-basilikan och om den kan man läsa att än idag används den för gudstjänster och räknas som den vackraste i Indien. Inne i kyrkan finns Goas heliga helgon i en sarkofag. Han ligger där upp på toppen.


Det har hänt att man har öppnat sarkofagen, för att man ska kunna beskåda och tillbe benknoterna, senast hände det 2004 och över 2 miljoner människor köade i timmar. Det är oklart när nästa tillfälle ges, kanske 2014-15. Hyfsad framförhållning om än osäker om man vill planera för hur man ska vara först i kön nästa gång.

Här ser du Roy på väg mot Sékatedralen som är Asiens största kyrka även idag. Den ritades på mitten av 1500-talet med det tog 100 år innan den blev klar. Då fanns två torn, men blixten tog det ena 1776 så man kan ju undra vad det var arkitekterna tänkte på i nästan hundra år, verkar inte ha varit konstruktion och bärighetsberäkningar. Kanske det syndiga levernet inverkade??
Här ser ni hur man klipper gräsmattan på mindre ytor runt kyrkorna. Verkar vara en miljövänlig metod med lågt CO2 utsläpp?




Nu fick det var nog med kultur och kyrkor så efter att vandrat runt i Old Goa åkte vi till havet. Vad som hände där kan du läsa om i nästa inlägg som kommer alldeles snart.

Inte visste vi att Goa var så stort

Vi åker til Goa över helgen, sa vi och köpte flygbiljetter till Dabolim airport utanför Panjim som är delstatens Goas största stad. Kusten i Goa är 10.5 mil från norr till söder och här bor ca 1,5 miljoner människor. Till skillnad från Indien som blev fritt 1947 så var Goa en Portugisisk koloni fram till 1961. Det finns mycket kvar av Portugisernas herravälde både i form av byggnader och drycker. Goanskt portvin kan vi bjuda alla på som kommer och hälsar på i Mumbai.


Panjim är en lugn och fridfull stad så vi tyckte att det var tyst och lugnt när vi kom dit.


Incheckning på Panjim Inn gick fint även om låset till rummet var lite orginellt och kanske inte speciellt stöldsäkert. Men i Indien är ju allt möjligt så vi tog det med knusende ro och stoppade pengarna och passet i ryggsäcken, lämnade nycklen i receptionen och gick ut på upptäcktspromenad.


Ut i regnet, för det bara vräkte ner av och till, så utrustade med paraply och sandaler som vattnet kan rinna rakt igenom vadade vi ut och kollade byggnader, gatuliv, shopping och restauranger. Gissa vad vi kom hem med ... adventsstjärna och handtryckt papper för presenter.


Vad ska man göra i Panjim? En stor kyrka som portugiserna byggt står på listan i guideböckerna som turisterna bör besöka. Vi är ju inte superkulturella och klassade inte oss själva som turister så vi tog ett foto gick vidare för att kolla på utbudet av portvin och ett lokalt brännvin gjort på cashewnötter, Fenni. Det odlas mycket chasewnötter här och det säljes i olika storleksklasser i många butiker. Priset på chasewnötter är lite billigare än hemma men det är inget som vi "importerar" med till Lund.



Vi hittade även "indiskt godis" som alla herrar går och tuggar på vilket stimulerar saliveringen och det spottas rött av det hela.
Man kan också roa sig med att ta en tur på Mandovifloden och gå ombord på casinobåtar och göra av med alla sina pengar under en "moonlight" kryssning. Dessa turer går varje dag oavsett om månen lyser eller ej.

Vi valde att gå på en liten restaurang i Panjim där det spelades 70-tals låtar och serverades Goanska specialiteter. Knappt 100 kronor för tre rätters middag med öl för två och det smakade mums. Desserten var ingen höjdare, en randig pudding med smak av kokos och choklad (bebincan). Till detta skulle det drickas en likör med smak av nejlika, kokos och kaffe vilket vi testade och det blir nog bara en geting som betyg.

Chokhi Dhani

Rajasthan i miniatyr är kanske vad vi kan säga om vår utflykt till Choki Dhani, en timmes resa nordöst i Mumbais utkanter. Vi tog bilen (utan vår chaufför ) tillsammans med Sunil, Shilpa och Laura. Sunil var modig nog att köra oss med vår Toyta Innova genom en ganska livlig söndagstrafik.


Choki Dahni speglar kultur från delstaten Rajasthan och vi hade med oss en bra guide från området eftersom Shilpa är född och uppvuxen där. Det är nog lite jämförbart med Kulturen i Lund där traditionella danser, trolleri, dockteater, eldslukare, astrologer, huvudmassörer, kamelridning, krukmakare och lite nöjesfältsaktiviteter typ bågskytte, pilkastning och pariserhjul finnas att beskåda och aktivt ta del i.



Efter att ha blivit röda i pannan och fått blommor i håret så bjöds vi på ett "glas juice" som verkligen inte var gott. Ungefär som en trolldryck som asterix och grabbarna får, bittert och salt i en blandning.

Sen var det dags för aktivitet.


Shilpa drejade men det blev inget. Trollkaren var otroligt fingerfärdig. Sunil träffsäker och sköt "nästan" mitt i prick.

Dansstilarn var "fria tolkningar" men alla hade vi kul och rörde på oss efter bästa förmåga


En del har nog mer talang och förmåga än andra.



Proffsen böjde sig baklänges i brygga och plockade upp sikta sedlar med ögonen, balanserade höga krukor på huvudet och stod på knivblad och muggar, hyfsat avanserat.

Lite mer dramatiskt blev det med eldslukare och när Karin drog ut en svart kobra.

Alla aktiviteterna tog på krafterna så till slut ville Roy ha mat och det blev ytterligare en upplevelse.


Vi fick tunn filmjölk att dricka och en sked med riktigt smör att ha på brödet, sen kom det in en massa olika rätter och vi åt och vi åt tills vi bara inte kunde få ner en smula till.
Efter maten blev det handtvätt utanför restaurangen för vi åt maten med fingrarna och med hjälp av bröden vi fick. Shilpa försökte lära oss hur man skulle "kladdade ihop" maten för att kunna äta den.
Så var det dags för ytterligare lite dans.


Två unga killa som verkligen var kul och charmiga, flörtade med tjejerna och pussade på kinden när tillfälle gavs.
På vägen ut stannade vi till för lite mera fotograferande och för att titta på väggmålningar.


Alla tjejerna hade pyntat sig fint med en traditionell Indisk Mehndi målning på vänster hand och arm. Henna färg som måste torka i två timmar vilket gjorde oss helt handikappade, så då var det lika bra att åka hem.