Det börjar bli dags att runda av och vi samlade våra vänner en lördagskväll i vår lägenhet. Det blev vin och öl samt "home delivery" av indisk mat. Som vanligt hittade in bud killen vår adress så vi hann dricka upp allt vin innan maten kom fram.

I väntan på mat så fick Roy en lektion i hur en longha ska tas på. Det var många bud gällande tekniken men till slut så fick vi hop det hela. Detta klädesplagg för herrar används även idag och i södra Indien såg vi mycket av hur herrarna jobbade med att vika upp, släppa ner och bära en flik när de går. Verkade vara mycket trixande med att ha på sig detta tygstycke. Blir nog inget att använda varje dag precis.

Nog om detta. Efter maten var det dags att ge sig ut i nattlivet. På gångavstånd finns ett ställe som heter Hwaian Schak och efter att ha köpt mat och vin kuponger kom vi in. Wow, här var fullt ös och massa människor som sjöng och skrålade till poplåtar från 70 och 80 talet. Karin och jag kände oss genast som 20 igen för dessa låtar var ju super heta när vi var ut och diskotekade en gång i tiden. Alla gillade musiken och när ABBAs Dancing Queen kom så sjöng alla med.
















Vin och öl dracks efter bästa förmåga, det "hälldes" en sorts shot i munnen på alla som ville och orkade tränga sig fram till bardisken vid ett tillfälle, först alla tjejer och sen alla killar.



Stämningen steg ännu mer. Vi hann knappt göra av med alla dryckeskuponger innan stället helt plötsligt stängde. Sen blev vi nästan "jagade" ut för att det skulle vara stängt prick 1.30.

Ute på gatan fortsatte glädjeyttringarna och vi blev ombedda att flytta oss från platsen så att det skulle bli tyst. Några kom fram och sa att vi störde nattsömnen för de som bor längs gatan så vi kunde inte vara kvar där. Vi gick hem, satte på musik och fortsatte dansa och ha kul.

Söndag morgon startade inte så tidigt men när vi väl kom på fötter så var det dags att köpa sidentyger.

Vi hade några som beställt tyg med beskrivning av färg, en som ville ha ljust guldfärgat blankt siden, en annan beställde chokladbrut råsiden som skulle var mer matt och mycket annat. Det finns ett enormt stort utbud, olika kvaliteter och mängder med färger och mönster.




Vi letade upp ett tyg och sen ner i källaren i butiken på sidan om för att hitta matchande mönstrat. Upp igen och fortsatta processen. Vi kände oss nöjda efteråt men nu återstår leveransen till våra "kunder" så vi får se vad de tycker om tygerna vi valt.


Efter shopping behövde vi lite snacks så det blev lite blandat på ett litet fik. Lådor med vattenflaskor utgjorde bordskonstruktionen för ett litet extrabord. Fiffigt!

Det var den helgen. Vi hann vila oss på söndagskvällen innan en ny vecka börjar. Vårt visum gick ut den 16 februari och på måndagen den 15 hade vi fortfarande inte alla papper klara och vår agent hade vi inte hört av heller så det började bli lite nervöst att vi skulle behöva lämna landet i all hast. Men som vanligt i Indien så löser sig allt.
Vår agent fixade ett tillstånd på inrikesdepartementet i Dheli genom "kontakter". Jo jo, vi tackar för det men vi behövde åka till registrerings myndigheten i Mumbai också för att få stämpel i vårt pass och uppehållstillstånd. Det blev stämplat om än två dagar för sent. Med stämplar i hand kan vi resa igen och lämna landet utan att söka utresetillstånd. Vi bokade genast en resa till Goa för att vara där den sista helgen Karin är kvar i Indien.

Vinfestival på klubben

Indien är kanske inte det land du tänker på när vi säger att "vi ska gå på vinfestival".
Gjorde en sökning av systemets vita viner (vilka vi tycker är bäst) och det fanns inget att köpa där. 2006 sålde Indien 940 000 lådor (12 flaskor/låda) i Indien och 60 000 lådor utomlands, motsvarande siffra för USA var 217 miljoner inrikes och 50 miljoner utomlands så relativt sett är det en liten produktion i Indien.

Vinproducenterna räknar med en växande marknad motsvarande 2% av befolkning. Om alla dessa kommer att vara vindrickande och det är ju ett antal miljoner bara det (ca 20 miljoner). Vinproducenterna har redan tjänat massor av pengar och här finns mer att räkna hem i framtiden, allt utifrån att Indierna blir rikare. Tillväxten i Indien (BNP) var 2009 9% och beräknas för 2010 bli ungefär lika stor eller ev större.

Nåväl, vinfestival var det utlovat och väl inne på klubben så bjöds viner till provsmakning från 5 Indiska vingårdar samt två importörer.
En av importörerna bjöd på Italienska viner och dess var ju som vanligt goda. Tyvärr läggs det på massor av skatt så det som hemma kostar 80 SEK kostar i Indien ca 400 SEK så efter det stoppet gled vi vidare till indiska leverantörer. Vi gillar "SULA" och TIGER HILL" bäst och provade några vita sådana. Enligt vinmakarna var 2009 ett mycket bra vinår i Indien. Chenin Blanc är den druva vi tyckera tt de lyckas bäst med så aven 2009.















Det var uppdukat med en buffé vid polkanten så vi lät oss väl smaka av både mat och dryck.

Framåt kvällningen så trampades det druvor och en indisk "kändis" ( vi vet inte mer än så) peppade upp hela tillställningen och lockade alla att dansa discodans vid poolkanten. Vi dröjde kvar och studerade hur indierna roar sig och att dricka vin verkar inte vara något problem, oavestt om du är man eller kvinna.

Det är kanske den övre medelklassen som roar sig på en klubb av dennna typ och i Sverige har vi nog inget motsvarande sätt att umgås. På klubben träffar man sina vänner, spelar tennis, går på gym, kanske bjuder in kompisar till en bowlingkväll eller ordnar en bjudning för affärsvänner. Det ordnas fester för barnen och alla åldrar dyker upp för att gemensamt äta söndags lunch eller middag.

Vi lämnade klubben och tog en rikshaw tillbaka hem för att äta middag nere i Bandra på vår kvarterskrog "Tavva" där de har fantastiskt goda creme caramel att njuta som dessert.

Smakprov på Mumbai

Dadar station en onsdagskväll i januari, vad gör vi där? Jo vi väntar på Mats och Liv som kommer med tåget från Goa. Det är inte bara i Sverige som tågen är lite sena så vi kunde studera livet på perrongen när vi väntade, ganska livligt och mycket som händer på en gång. Bärare som kommer med väskor på huvudet, människor som sitter och äter eller ligger och vilar/sover, allt mitt i en evig ström av passagerare som ska åka eller som kommer. Det är inte bara på perrongen som det är livat utan även på spåren. Många korsar spåren för att snabbare komma till avgångsperrongen och inte minst alla råttorna har fullt upp där de kilar runt och hittar mat. Har aldrig sett så många råttor så nära innan.


Nåväl, tåget från Goa kom och djurstudierna avbröts för att hälsa våra kära gäster välkomna.

Efter lite snack så kom vi till nattlig vila och nästa dag var det dags för besök hos våra stambutiker i Bandra. Först vår optiker som säkert tjänat en årsinkomst på allt vi redan handlat innan Mats och Liv kom in och hittade glasögon till sig.

Efter optikern blev det tygaffären där vår trevlige butiksägare bjuder på chai. Här blev det inköp av lite schalar och halsdukar.


Ett besök hos vår slaktare som levererar oxfile som blir billigare och billigare, nu Rs 200 (30 SEK/kg). Man kan ju inte missa vår marknadsgata där frukt, grönsaker och olika små butiker ligger på en rad och egentligen skulle vi inte behöva handla på något annat ställe för här finns det mesta.















Mats och Liv bjöds på middag med svensk karaktär eftersom de varit i Kerala och Goa och ätit indiskt i en vecka. Den natten kom Ann och Lars från Sverige så Karin åkte till flygplatsen för att möta dem. Nu blev lägenheten fylld av liv och rörelse igen, riktigt trevligt med gäster i alla sovrummen.


Karin tog alla med på en promenad längs havet på eftermiddagen. Lite träning i indisk kultur genom ett besök på Coffé Day. Inte mycket som blev rätt i den beställningen. Efter den lektionen tog alla auto rikshaw till Juhu beach för att pröva street food. I Mumbai kan man hitta street food nästan i varje kvarter, någon som fixar lite mat under synnerligen enkla förhållanden. I Sverige skulle hälsovårdsmyndigheterna genast stoppa den typen av mathantering men här går det bra (kan var en prövning för tarmfloran).



När alla var mätta och nöjda blev det shopping för damerna. Liv var mycket nöjd med servicen i skobutiken, det regnade ner olika skomodeller och storlekar hela tiden från talet. Hur är det möjligt? Kolla på bilden Liv så ser du.



Mats och Lars kom tillsammans med vår chaufför och hämtade Roy i Powai. Det var en trevlig överraskning och omväxling från vardagen då resan från jobbet vanligtvis sker utan någon att snacka med.



Väl tillbaka i Bandra gick vi ut och åt middag för att introducera Ann och Lars i vad man kan beställa på restaurang i Indien.

Nästa dag var det dags för stora Mumbai turen. Den här gången blev det en liten extra grej på programmet. På hotellet Tai Mahal kom vi i samspråk med Viren, en ung kille som visste mycket om hotellet och inte minst om Sverige.


Han tog oss med upp till restaurangen på högsta våningen så vi fick se staden från ovan. Mycket trevligt och han berättade om olika byggnader så det blev ett bonus-stopp på turen. Efter att tittat på marmormosaiken och en stor målning i foajen på hotellet ställde vi kosan mot Leopolds för att äta lunch.



På Crawfoord market hittade vi cherymoja, mango, jordgubbar och inte minst viktigt, potatis.


Mats hann intervjua en kille och fick veta allt om vad potatis kostar från odlarledet till utpris för kund. Det var inte jättemycket förtjänst i de olika leden eftersom potatis kostar Rs 18-20/kg (3 SEK) i konsumentledet.











Dagen avslutades med en väst indisk måltid på Oh Culcutta.
Nästa morgon åkte Ann och Lars vidare till Kerala och Liv och Mats hann följa upp en del inköp från första dagen. Det var dags att hämta glasögon hos optikern. Det verkade bli bra glasögon, både för att skydda mot solen och för att kunna läsa/se på långt håll. Under eftermiddagen blev det lite pool liv, för att bättra på solbrännan innan Liv och Mats reste tillbaka till Sverige den natten.










Nästa helg kom Ann och Lars tillbaka, nu fyllda av upplevelser från Kerala. Eftersom Ann och Lars var på väg ut på sin tur när de var i Mumbai första omgången blev det inte så mycket shoppat. Den skada kunde nu repareas och det med råge. Alla blev trötta av allt släpande ut och in i butiker. Efter en middag i lugn och ro blev det dags att säga adjö till Ann och Lars också. Det var trevligt med besök och vi hoppas alla har goda minnen med sig hem och vi vet vad som fanns i väskorna. Många fina presenter som alla där hemma nu kommer att överraskas med.


Vi blev kvar, nu i en tyst lägenhet igen, lite trist men ingen tid att deppa. Vin festival på klubben lockade nästa dag.

Nyår i Mumbai

Det var ju en tid sedan det var nyår men vi tänkte passa på och komma med ett inlägg om nyåret nu när det Kinesiska året börjar. 2010 är tigerns år vilket ju osökt leder tanken till Indien, så låt oss berätta om nyårsfirandet.


Efter att ha varit i Kerala så kom vi tillbaka till Mumbai den 30 december för att fira nyår där.
På nyårsafton startade vi dagen med guidad rundtur i Mumbai utifrån Karins klassiska stopp.
Vi hann med att få en bild med alla samlade framför Gateway of India.


För Gustav var detta första besöket nere i södra Mumbai och han såg ut att gilla läget. Naturligtvis blev det lunch på Leopolds café även denna dag.

Henrik hann och köpa några skor som han hade lovat sina kompisar. Det finns en speciell butik med en sko-modell som verkar säljas endast i södra Mumbai.














På kvällen hade vi bestämt med Mayank och Naserath att träffas och äta middag tillsammans.






Mayank och Naserath arbetade båda på kontoret i Mumbai fram till nyår och vi var tidigare och tittade på när Mayank spelade cricket. Mayank har slutat på Cognizant kontoret men vi träffar honom fortfarande för att gå på bio tillsammans ibland.



Nyårskvällen tillbringade vi på en takrestaurang i Bandra. Underbart väder och mat. Vi hade en mycket trevlig kväll tillsammans. Raketskjutande var inte så intensivt som i Lund med men vi kunde se en hel del olika krevader på himlavalvet och inga vantar för att hålla i glaset när vi skålade vid tolvslaget.


Henrik och Gustav var kvar några dagar efter nyårsafton. De gick till optikern för att köpa solglasögon med justerad synskärpa i linserna, något som är mycket billigare i Indien jämfört med Sverige.
















På nyårsdagen var det biodags. Att gå på bio i Mumbai och Indien är mycket vanligt och biosalongerna är många, oftast på översta våningen i ett shoppingcentra. Mayank ordnade biljetter till filmen AVATAR. Tyvärr var det inte 3-D men vilken fantastisk biosalong med världens skönaste stolar som gick att fälla bakåt.

Efter filmen var det dags för McDonalds besök. I Indien finns inte samma menyer som i övriga världen på McDonals. Här är det vegetariska burgare som gäller eller kyckling med lite masala smak.
Det var en riktigt god kycklingburgare som smakade betydligt bättre än en BigMac hemma i Sverige. Lite kul att McDonalds har tvingats anpassat sig till indiska köket.


Sista dagen innan Gustav åket tillbaka till militärlivet åkte vi till vår klubb för att bada, sola och spela bowling. Karin trodde att hon vann men resultattavlans siffror visade tyvärr en annan verklighet, Henrik var segraren efter två omgångar.












Henrik var kvar ett par dagar längre än Gustav som var plikttrogen och återvände till statlig tjänst den 3 januari. Vi åkte till vår favoritrestaurang Shiro där vi åt brunch. Där serveras jättegoda sushi och dim-sum samt andra asiatiska rätter.















Shiro är ett gammalt bomullsspinneri som gjorts om till restaurang med 10 meter till taket. Dörren in är megastor och men får ta i lite för att komma ut in och ut.


Henrik och Karin hann ut och shoppa en dag till innan det var dags för retur till Sverige. Henrik hade ju inget bagage eftersom det aldrig kom fram efter Henriks krångliga resa till Indien. Det sista som inhandlades var kanske inte det som egentligen var drömmen, en Royal Enfield utan den något mindre och lättare cyklen "Herkules" . Lite svårt att checka in så den fick stanna kvar i Mumbai så länge och ingå i Roys bagage som skickas hem när han återvänder till Lund i slutet av mars.

Färger, former och flärd

Så var det dags att ta sig tillbaka till Jodphur nu för att utforska palatset och ett besök i byn som väver mattor.



Vår chaufför tog oss säkert genom öknen igen och resan tillbaka var like intressant som vägen till Jaisalmer trots at det var samma väg så upptäckte vi nya saker.

Väl framme i Jodhpur checkade vi in på samma hotell igen innan vi gav oss iväg till palatset som numera fungerar både som hotell och bostad för maharadjan Gaj Singh.


Palatset börjades bygga 1929 och blev klart 1944 och här jobba 3000 personer på bygget under den tiden. Många av rummen inreddes i Art Deco stil med material från Europa, trots kriget.

Lyxen och flärden var omåttlig och museet som var öppet visade bara ett par miljöer av hur det är inrett. Maharadjan som byggde palatset dog i blindtarms inflammation strax efter att palatset blev klart. Utifrån att museet visade ganska lite så tänkte vi gå in och titta i hotellets foaje men det var inte gratis. Man kunde betala 300 SEK och då kunde man gå in i palatsets hotelldel. Den här gången avstod vi så även i fortsättningen kan vi bara fantisera hur det ser ut där inne om vi inte skulle råka stöta ihop med Bill Clinton eller Madonna som bott där och kanske kan berätta mer.

När Indien blev fritt från Britterna 1947 så förlorade Maharadjan sin makt eftersom demokrati infördes. Dåvarande maharadja kandiderade för delstatsparlamentet i början av 50 talet och fick 49 % av rösterna. Den maharadjan störtade med sitt flygplan och omkom så den politiska karriären blev kort.

Ingen tid att fundera mer på palatset och allt som döljer sig bakom fasaden där, utan nu var det dags för middag på stan.


Den sista dagen innan flyget skulle gå hann vi resa 2,5 mil söderut till en liten by som väver "dhurries" och hyser flera krukmakare.

Först blev det en grundkurs i hur man väver, ett tålamodsprövande hantverk som verkar kräva både skicklighet och sinne för färger. Vävstolen var oerhört enkel med stora stenar som höll varpen spänd. Mönstren varierade men mest geometriska former där 10 - 20 olika färger blandades. Låter lite rörigt kanske men var mycket vackert.




Vi kunde inte motstå frestelsen utan köpte en matta som ska skickas till Mumbai. Hoppas den hinner komma fram innan vi ska åka hem men det lovade killen som sålde den.

Efter mattor blev det besök hos krukmakaren.


















Vi kände att vi behövde stödja hans verksamhet och köpte en lykta som får ingå i vår Indiska souvenirsamling.










Utanför krukmakaren träffade vi två herrar i vackra turbaner och vi snackade med dem om hur det gjorde för att få turbanen så snygg. Visst är de stiliga i sina turbaner.









Det var så vår resa avslutades i Radjistan och nu var det dags för flyget tillbaka till Mumbai där vi skulle förbereda Sverigebesök. Mats och Liv samt Ann och Lars var på ingång.