Jaisalmer

Jaisalmer fort ligger på en klippa som är ca 80 meter och när man närmar sig staden kan man set fortet som sticker upp och dominerar profilen av staden. Detta fort har varit bebott av vanliga stadsbor sedan långt tillbaka, vilket inte är fallet med de flesta andra forten i Radjistan som endast var till för maharadjan och deras hov.

En hotellobbey kan se olika ut och på vårt hotell i Jaisalmer mottes olika tidsepoker. Hotelle ligger inne i själva fortet. Vägen dit gick genom smala gränder med kossor, souvenirförsäljare, motorcyklar och turister. Det doftar kobajs och lite från öppna avloppsrännor men vad gör väl det när solen lyser och vi är på väg mot äventyr i staden och öknen.

Det var svårt att orientera sig i alla dessa gränder men vi hittade en miniatyr av hela fortet inne på museet som visar själva maharadjans hus. Den modellen hjälpte oss att hitta vägen i gränderna. Gick upp på taket och fick även där en överblick över alla husen inom fortet.









Fortet i Jaisalmer var inte lika tjusigt som i Jodphur men intressant museéum som vi spenderade lite tid för att lära mer om kulturen i regionen.


















Efter att hav vistats inom fortet gick vi ner till gränderna och markanden utanför fortet och där hittade vi en liten souvenir.

Man kan ju inte lämna Radjistan utan en turban!


Vi träffade en mycket trevlig man som sålde sådana och som villigt demonstrerade hur man förvandlar en 5 meter tygremsa till en huvudbonad.



Efter att ha varit i Jaiselmer ett dygn så var det dags att checka ut från "Jaisalmer Castle", ett ståndsmässigt hotell som kanske sett sina bästa dagar men vi trivdes mycket bra.


Utcheckningsdisken i anslutning till divanen, lika originellt som lobbyn och strax utanför hotellet vilade en grupp kossor.


Mer autentiskt kan det nog inte bli. Makalösa Indien, ett land som erbjuder så mycket, som är lika bedårande vackert som det kan vara smutsigt. Man lämnas aldrig oberörd, varje steg kan vara början till en ny och oväntat spännande upplevelse.

Tusen och en natt

I skymningen förvandlas Jaisalmers alla byggnader och under några minuter uppstår den Gyllene staden. Ljuset förvandlar den gula sandstenen för ett ögonblick till guld liknade färger och du känner att du är i sagans värld under några magiska minuter innan solen sjunker ännu närmare horisonten.
Vi njöt den första kvällen i Jaisalmer på taket till vårt hotell med en kall öl i solnedgången och spanade över ökenlandskapet och stadens ljus som tändes. Kan en födelsedag avrundas bättre? Ja, det väntade fler underbara stunder den kvällen.
Vi träffade några svenskar på taket i solnedgången och de rekommenderade en restaurang med fantastiskt god vegetarisk mat så vi bestämde oss för att gå dit. Innan middagen gick vi ner på rummet för att fräsha till oss.
















Vårt hotellrum hade allt av historisk atmosfär som man kan önska med tjocka väggar och vackert målat med guld runt nischer. Fönstret vätte mot öknen med milsvid utsikt. Dörren var av genuint gammal modell med lås nere vid golvet, oerhört charmigt men kanske inte helt praktiskt.





Så var det dags för födelsedagsmiddag, även den uppe på ett tak. Restaurang "Fort view" hette stället som vi slåg oss ner på. Lågt bord med kuddar runt så det var till att sitta med korslagda ben. Maten var helt fantastiskt god. Vi är inte några vegetarianer men den här måltiden gjorde att vi kan tänka oss bli det. Vi beställde en "thali" dvs en tallrik med olika små rätter, makalöst gott. Efter maten satt vi kvar och njöt av stunden, med stjärnorna som tak och med vy ut över staden och öknen. En annorlunda födelsedag som ju vanligtvis firas i ett vintrigt Lund inomhus.


Tänka sig att kanske satt en handelsresande, just här, för flera hundra år sedan och vilade efter kamelritten genom öknen med sin last av siden och kryddor, och nu sitter vi som turister och känner historiens vingslag. Det känns som tiden stått stilla, stjärnorna är de samma då som nu men tutandet från bilarna avslöjar att något har förändrats, trots allt.

Längs sidenvägen i en Toyota

Resan mellan Jodhpur och Jaisalmer var nästan meditativ med den torra öknen på sidan om vägen. det växte en hel del träd och buskar men allt gick i den brun-gula färgskalan. Plötsligt dök det upp ett knallgrönt fält omgivet av staket och risiga grenar. Här odlas senap, vete, grönsaker och oljeväxter. Tydligen finns det gott om grundvatten och med hjälp av sprinkler-bevattning kan dessa gröna fält existera mitt i ökenlandskapet, helt fantastiskt!

De livsformer vi hann se var getter, får, kameler och en sorts hjort.
Trots torkan bor det människor i små byar längs vägen.





Deras bostäder verkar vara mycket primitiva hydd-liknande konstruktioner. Kan undra hur vardagen ter sig för en familj som lever i den här miljön. Vi såg några skolor (statliga) i de större byarna där det också verkade vara marknadsplatser. Varuutbudet verkade ganska bra avseende grönsaker men färsk frukt såg vi inte mycket av.
















I byarna längs vägen verkar tiden ha stått stilla och livet rullar vidare enligt gamla traditioner. Kvinnorna var klädda i mycket färgstarka kläder och bar en slöja som dolde delar av ansiktet.













Männen såg ut som "fåraherdar" med turban och filt över axeln. Byxorna verkade vara av ett tygstycke som knyts runt midjan och det fanns inga sömmar som höll ihop byxbenet, luftigt och skönt när kvicksilvret går upp mot 45 grader på dagen.


Redan innan Kristus så gick krydd- och siden vägen som transporterade handelsvaror mellan Shanghai och ända bort till Cadiz. På den tiden kunde man färdas på väl utstakade, anlagda vägar längs en sträcka på 1280 mil genom öken, berg och slätter.
Det är fascinerande att tänka att de platser vi ska besöka på vår resa fungerade som den tidens vägkrogar, ett stopp att rasta både kameler och människor redan på 1100-1200 talet. Jaisalmer som vi är på väg mot grundades redan på 1100 talet och vi ska bo i det fort som började byggas redan då men som utvecklades och blomstrade under 1700-1800 talet.

Ska bli spännande att bo i denna stad där känslan sägs vara likt den som beskrivs i sagan "tusen och en natt".

Ram ram

Uppför trappan och ta plats på rad 15 A och C, för att flyga till Radjistan. Vi har länge pratat om denna resa för vår vän Shilpa är från Udaipur och hon har berättat om denna delstat där mycket av makten funnits och rikedomarna frodats.




Vår resplan var att komma till Jodphur (den blå staden) efter lunch för att hinna titta på fortet. Checka in på ett hotell för att nästa dag resa till Jaisalmer som kallas den gula (guld) staden (4 timmars bilresa på fin fin väg). Här var planen att besöka fortets museum och sen checka in på vårt hotell som ligger inom fortets murar. Därefter ut i öknen följande dag med ökensafari och övernattning i tält. Sen tillbaka till Jodhphur för ett besök i palatset. En natt till i Jodhpur och en utflykt till en byn Salawas där det vävdes mattor, innan flyget till Mumbai gick. Vi var nästa lite svettiga av tanken på att hinna allt men som vanligt i Indien, allt ordnar sig. Den här resan hade vi ordnat utan resebyrå så det kändes bra för visste vad som var bokat eller inte.

Viktor som var hotellägare hälsade oss välkomna och rummet var förberett. Ett trevligt rum med utsikt mot trädgården. Det visade sig senare att den chaufför Viktor bokat åt oss faktiskt kunde prata och förstod engelska (det var vårt krav efter vår resa i Kerala) och han var dessutom oerhört hjälpsam, en riktig klippa skulle det visa sig.
Slängde in väskorna på rummet och begav oss mot Jodhpurs fort.







Vägen i till Mehrangarh fortet var finurligt konstruerad. Sju mäktiga portar att gå igenom med branta lutningar på vägen in, allt för att hindra fiendens här med elefanter att komma in i fortet. Grunden till fortet som ligger på en 125 meter hög klippa lades redan 1459 men det var under mitten av 1700 och 1800 talet som fortet förändrades till de vi kan se idag.
En paus på vägen genom portarna för att beundra utsikten över den blå staden.
Väl inne i fortet kunde vi beundra all grannlåten som fanns och hur maharadjan levt där på sin tid.















Detta var favorit rummet för maharadjan som levde här 1843-73. Såg en tavelutställning på alla maharadjorna och de verkade ha varit vid makten ca 2-10 år, sällan längre så det var nog ett tufft liv trots alla hustrur och konkubiner.





Mycket lyx och flärd för maharadjan och hans hov men det krävdes nog många tjänare för att hålla ordning på allt. Vi hittade en extragäst som hängde kvar och undkommit städpatrullen (såg ut att ha fastnat för några år sedan men Karin tror att den levde).









Vackra salar med mycket guld och spegelmosaiker.

Vi stannade och spanade mot palatset borta i fjärran och drömde om hur fantastiskt det kunde vara. Men inte mer sådant idag. Dags att bege sig till marknaden runt det gamla klocktornet nere i staden. Vår chaufför var orolig för oss och ville inte släppa av oss men till slut blev det som vi ville.
Här mötte vi en annan verklighet när vi promenerade i vimlet bland hästar, kossor, kameler och människor. Nu var alla dofterna tillbaka igen där koskit och kryddor, grönsaker och allt annat blandades till en doft (odör på vissa ställen där kossorna kissat). Charmigt men lite bökigt och man fick verkligen se sig för var men placerade foten!


På marknaden kunde man hitta nästan allt möjligt och i det närliggande gränderna fanns det som eventuellt saknades på marknaden.

























Mörkret sänkte sig och chauffören ringde oroligt och funderade på var vi var. Vi avslutade snokandet i gränderna och åkte till hotellet. Den kvällen var det en buffét uppdukad i trädgården och efter att en busslast med bönder från Frankrike väl anlänt så började underhållningen. Det var en grupp som spelade och dansade traditionella danser där det plockas upp pengar med ögonlocken.

Kvinnorna var klädda i vackra dräkter med mycket glitter och mynt som rasslar när det rör sig rytmiskt till musiken. Sätt er till ro och titta på dessa 49 sekunder och missa fram för allt inte inte slutet...




Vi sov sött på vårt mysiga rum och fick frukost nästa morgon innan vi reste vidare mot Jaisalmer.















Ingen kamel men väl en liten Toyota tog oss genom öknen.

Bara vara i Varkala

Varför reser man till Varkala? Är du hindu så kommer du hit för att besöka Janardhana Swamy templet, där du ber och sen beger hindun sig ner till stranden som kallas papanasam (det betyder sydaförstöraren). Väl på stranden blir det ett dopp i havet och där spolas synderna bort.

Nu var det nog inte på grund av detta som vi drog hit. En annan anledning att åka till Varkala är att det kanske är en av de bästa stränderna i Indien utanför Goa.

Det var inte helt enkelt att hitta även om det var gott om skyltar.



Vi kom ju i arla morgonstund på grund av att vår chaufför var rädd för dem som arrangerade en strejk bland buss- och lastbils-chaufförer. Resan på 14 mil gick ju ganska snabbt eftersom det var natt och lite trafik. Vi såg inga tecken till strejkaktiviteter men hur som helst fick vi en hel dag i Varkala tack var den tidiga starten från husbåten.
Vår resort var ganska trevlig, lite mindre med enbart 12 rum. Trots tidig ankomst blev våra rum klara och vi kunde lägga oss och sova en stund innan frukost vid 10-tiden.


Dags att testa den kända stranden. Den var ren och fräsch och vattnet var OK. Ganska stora vågor så vi njöt av dessa. Solen kom fram och efter ett par timmar var det dags för lunch.





Återigen serveras öl i "hemlighet" men nu det kom det inte in i temugg utan i glas med servett runt. Flaskan fick dock inte stå på bordet. Maten var bra och vi lät oss väl smaka.

Verkala visade sig vara en plats dit svenskar åker och vi träffade på flera nordbor. På vår resort bodde det inga svenskar men väl en trevlig familj från UK som såg redan när vi i Munnar. Mamman i familjen fyllde år där och det bars in födelsdagstårta under middagen en av kvällarna i Munnar. Vi blev tillfrågade om vi ville ha lite av tårtan som de inte orkade äta upp. Vi var mätta och tackade nej så vi kom aldrig till att snacka med familjen där, men nu blev det desto mer snack vid poolkanten.


Henrik visade bilder från Lakshwadeep och berättade om vår snorkling och dyk där.

Vi promenerade längs kanten av klippan som Verkala är byggt på. Mycket turistigt och det positiva med det var alla restauranger som vi kunde välja att äta middag på.

Strax innan skymningen föll plockade alla restauranger fram sina fiskar och skaldjur och presenterade dem på isbädd (i bästa fall) på sidan om sin inkastare. Karin hade läst igenom guidebokens tips om var man skulle äta middag men vi valde ett ställe som Sunil och Shilpa hade testat när de var i Varkala i oktober.



Äntligen fick vi fisk och skaldjur igen, nu lagade av en kock som kunde sitt jobb. Smakade smaskigt gott. Precis så ska det vara på en semester, hav, pool, sol, strand och middag ute en varm tropisk natt. det blev ett lysande slut på vår semester. Nästa dag bar det av till Trivandrum och flyg tillbaka till Mumbai för att fira nyår. Ovanligt bekväma stolar i avgångshallen i Trivandrum. Det verkar vara typiskt för flygplatser i södra indien.