Det börjar bli dags att runda av och vi samlade våra vänner en lördagskväll i vår lägenhet. Det blev vin och öl samt "home delivery" av indisk mat. Som vanligt hittade in bud killen vår adress så vi hann dricka upp allt vin innan maten kom fram.

I väntan på mat så fick Roy en lektion i hur en longha ska tas på. Det var många bud gällande tekniken men till slut så fick vi hop det hela. Detta klädesplagg för herrar används även idag och i södra Indien såg vi mycket av hur herrarna jobbade med att vika upp, släppa ner och bära en flik när de går. Verkade vara mycket trixande med att ha på sig detta tygstycke. Blir nog inget att använda varje dag precis.

Nog om detta. Efter maten var det dags att ge sig ut i nattlivet. På gångavstånd finns ett ställe som heter Hwaian Schak och efter att ha köpt mat och vin kuponger kom vi in. Wow, här var fullt ös och massa människor som sjöng och skrålade till poplåtar från 70 och 80 talet. Karin och jag kände oss genast som 20 igen för dessa låtar var ju super heta när vi var ut och diskotekade en gång i tiden. Alla gillade musiken och när ABBAs Dancing Queen kom så sjöng alla med.
















Vin och öl dracks efter bästa förmåga, det "hälldes" en sorts shot i munnen på alla som ville och orkade tränga sig fram till bardisken vid ett tillfälle, först alla tjejer och sen alla killar.



Stämningen steg ännu mer. Vi hann knappt göra av med alla dryckeskuponger innan stället helt plötsligt stängde. Sen blev vi nästan "jagade" ut för att det skulle vara stängt prick 1.30.

Ute på gatan fortsatte glädjeyttringarna och vi blev ombedda att flytta oss från platsen så att det skulle bli tyst. Några kom fram och sa att vi störde nattsömnen för de som bor längs gatan så vi kunde inte vara kvar där. Vi gick hem, satte på musik och fortsatte dansa och ha kul.

Söndag morgon startade inte så tidigt men när vi väl kom på fötter så var det dags att köpa sidentyger.

Vi hade några som beställt tyg med beskrivning av färg, en som ville ha ljust guldfärgat blankt siden, en annan beställde chokladbrut råsiden som skulle var mer matt och mycket annat. Det finns ett enormt stort utbud, olika kvaliteter och mängder med färger och mönster.




Vi letade upp ett tyg och sen ner i källaren i butiken på sidan om för att hitta matchande mönstrat. Upp igen och fortsatta processen. Vi kände oss nöjda efteråt men nu återstår leveransen till våra "kunder" så vi får se vad de tycker om tygerna vi valt.


Efter shopping behövde vi lite snacks så det blev lite blandat på ett litet fik. Lådor med vattenflaskor utgjorde bordskonstruktionen för ett litet extrabord. Fiffigt!

Det var den helgen. Vi hann vila oss på söndagskvällen innan en ny vecka börjar. Vårt visum gick ut den 16 februari och på måndagen den 15 hade vi fortfarande inte alla papper klara och vår agent hade vi inte hört av heller så det började bli lite nervöst att vi skulle behöva lämna landet i all hast. Men som vanligt i Indien så löser sig allt.
Vår agent fixade ett tillstånd på inrikesdepartementet i Dheli genom "kontakter". Jo jo, vi tackar för det men vi behövde åka till registrerings myndigheten i Mumbai också för att få stämpel i vårt pass och uppehållstillstånd. Det blev stämplat om än två dagar för sent. Med stämplar i hand kan vi resa igen och lämna landet utan att söka utresetillstånd. Vi bokade genast en resa till Goa för att vara där den sista helgen Karin är kvar i Indien.

Vinfestival på klubben

Indien är kanske inte det land du tänker på när vi säger att "vi ska gå på vinfestival".
Gjorde en sökning av systemets vita viner (vilka vi tycker är bäst) och det fanns inget att köpa där. 2006 sålde Indien 940 000 lådor (12 flaskor/låda) i Indien och 60 000 lådor utomlands, motsvarande siffra för USA var 217 miljoner inrikes och 50 miljoner utomlands så relativt sett är det en liten produktion i Indien.

Vinproducenterna räknar med en växande marknad motsvarande 2% av befolkning. Om alla dessa kommer att vara vindrickande och det är ju ett antal miljoner bara det (ca 20 miljoner). Vinproducenterna har redan tjänat massor av pengar och här finns mer att räkna hem i framtiden, allt utifrån att Indierna blir rikare. Tillväxten i Indien (BNP) var 2009 9% och beräknas för 2010 bli ungefär lika stor eller ev större.

Nåväl, vinfestival var det utlovat och väl inne på klubben så bjöds viner till provsmakning från 5 Indiska vingårdar samt två importörer.
En av importörerna bjöd på Italienska viner och dess var ju som vanligt goda. Tyvärr läggs det på massor av skatt så det som hemma kostar 80 SEK kostar i Indien ca 400 SEK så efter det stoppet gled vi vidare till indiska leverantörer. Vi gillar "SULA" och TIGER HILL" bäst och provade några vita sådana. Enligt vinmakarna var 2009 ett mycket bra vinår i Indien. Chenin Blanc är den druva vi tyckera tt de lyckas bäst med så aven 2009.















Det var uppdukat med en buffé vid polkanten så vi lät oss väl smaka av både mat och dryck.

Framåt kvällningen så trampades det druvor och en indisk "kändis" ( vi vet inte mer än så) peppade upp hela tillställningen och lockade alla att dansa discodans vid poolkanten. Vi dröjde kvar och studerade hur indierna roar sig och att dricka vin verkar inte vara något problem, oavestt om du är man eller kvinna.

Det är kanske den övre medelklassen som roar sig på en klubb av dennna typ och i Sverige har vi nog inget motsvarande sätt att umgås. På klubben träffar man sina vänner, spelar tennis, går på gym, kanske bjuder in kompisar till en bowlingkväll eller ordnar en bjudning för affärsvänner. Det ordnas fester för barnen och alla åldrar dyker upp för att gemensamt äta söndags lunch eller middag.

Vi lämnade klubben och tog en rikshaw tillbaka hem för att äta middag nere i Bandra på vår kvarterskrog "Tavva" där de har fantastiskt goda creme caramel att njuta som dessert.