Munnar, alla har berättat hur vackert det är och vi kan bara instämma. Svårt att fånga på bild men detta böljande landskap med teodlingar är helt fantastiskt vackert. Odlingarna ligger på 1200-2000 meters höjd över havet och landskapet är mycket kuperat med slingrande cerpentinvägar längs bergen. På morgonen låg dimman över berg och det var ett fantastiskt blått skimmrande dis som löstes upp under förmiddagen allt eftersom solen steg och värmde upp luften.
Vi tog in på en trevlig resort där vi bodde i ett eget litet hus.
Vi fick känslan av att vara i fjällen och kanske det inte var så konstigt för vi bodde ju på 1800 meters höjd med utsikten över bergen. Nätterna var märkbart svalare och det var inte fel att ta på en tröja under middagen som serverades ute vid poolkanten.
Det fanns inte bara pool utan även ett gym som Gustav och Henrik passade på att använda efter att ha suttit i bil i många timmar. Bilresan från Cochi till Munnar skulle ta 4 timmar men det tog nog 6-7. Vägarna här var verkligen dåliga!
Ett dopp i poolen var ju ett måste med den fantastiska utsikten bakom. Även om det var kyligt både i vattnet och luften så lyckades vi frambringa ett leende där vi låg och guppade.
Inte nog med att vägarna var skumpiga utan även mycket smala. I Indien är det inte precis så att någon ger efter för att släppa fram någon annan när det kör ihop sig och vägen blir trådsmal. Det enda som fick bilarna att backa var en buss eller lastbil. Ofta så körde bilarna undan lite halvhjärtat och det var knappt ett vanligt pappersark fick plats mellan bussen och mötande bil men hur som helst så kom vi fram. Gustav och Henrik var förvånade över trafik-kulturen och ifrågasatte hur man lär sig köra bil i detta land. Proaktivt tänkande i trafiken verkar inte existera utan alla kör tills det är stopp och fullt kaos. Sen går många ut ur bilen och "dirigerar" trafiken. Alla pekar åt olika håll och samarbete är inte precis det ord som dyker upp i tanken när man tittar på. Allt detta stim och stoj ackompanjerat av ett febrilt tutande, hur det nu kan vara till nytta när alla står stilla och ingen kan köra vare sig bakåt eller framåt. Detta är en del av "Fabulous India".
Naturen ändrade skepnad under resan När vi startade och reste i nivå med havet växte kokospalmer, gummiträd och risfält längs vägen. Allteftersom vi kom högre upp började bambun bli mer allmänt förekommande och ytterligare uppåt så kom eukalyptusträden. Det blev också mer vilda blommor längs vägkanten på de högre höjderna.
Vi såg små dalgångar med en bäckfåror och små forsar där kanterna var helt övertäckta av vita änglatrumpeter som växte vilt tillsammans med en vackert blå blommande klängväxt - en fantastisk syn för den trädgårdsintresserade.
Teodlingarna fascinerade hela vår familj. Det är så vackert med dessa vidder med klippta tebuskar i lite skiftande gröna färger. Teplantan toppas var 8-15 dag och vissa tesorter görs på handplockade toppskott (vitt te) men majoriteten av te produceras av det som klipps mer mekaniskt men fortfarande manuellt. Vi fick inte reda på hur många som arbetade på plantagerna men det fans många byar med bostadslängor för arbetarna. På vissa ställen satt det högtalare uppe i träden och där spelades indisk popmusik. I våra öron ett oljud men kanske trevligt för de som jobbade på plantagen när de går och klipper tebuskarna.
Vad gör man i Munnar mer än tittar på teplantagen?
Det finns ett naturreservat med en speciell sorts getter dit man kan åka. Reservatet heter Eravikulum och ligger på 2000 upp till 2600 meter över havet.
Killarna på fotot var vakter vid grinden som ledde in till den delen av reservatet där vi inte hade tillträde.
Vi var i Munnar under högsäsong tillsammans med massor av indier. När vi kom fram till Eravikulum så var det säkert en timmes kö för att komma med några små bussar som körde upp sista biten till själva reservatet. Vi tänkte först att ge upp men såg att två vita kvinnor stod längst fram i kön för att stiga på bussen och frågade hur länge de väntat. Till vår förvåning så berättade de att vita inte behöver köa utan det var bara att gå fram till biljettluckan och tränga sig före. Inga protester från indierna.
Inträdesbiljetter för vita betingar ofta ett 10 x högre pris än för indierna så därav acceptans för "privilegier i kösystemet". Klicka på bilden så kan du läsa vad det kostar att vara "foreigner".
Två getter på grönbete. Gissa vilken som är orginalet.
Tillbaka till vår resort blev det lunch ute vid poolkanten. När solen var framme var det perfekt tepmeratur.
Att köra mitt i teplantagen var väldigt vackert och vi stannade för att ta olika foton. Varför vi inte skulle få lov att göra det (förbjudet enligt skyltar) fattade vi inte och alla som vi såg verkade vara lika okunniga att läsa engelsk förbudsskylt som oss.
Uppslukade och fascinerade av te plantagen gav vi os iväg neråt igen nu med mer "hetta" i åtanke.
