torsdag 22 oktober 2009

Vi i villa

Vi i vil(l)a

Det kostar på att vara i farten så efter vår tripp till Lund och Värmland blev vi trötta och bestämde hastigt och lustigt att resa till Goa igen. Vi kan nog snart bli reseguider där efter att ha turistat på flera orter. Den här gången reste vi till norra delen av Goa, Baga och Calangute beach, ett par kilometer från Candolim som är ett populärt resmål för charter. Tog in på ett litet familjeägt hotell, Villa Bonfim, som var helt tomt på gäster. Eftersom vi var de enda som åt frukost efter vår första natt så kom ägaren (en äldre gentleman) och snackade med oss. Förklaringen att hotellet var tom var den att Villa Bonfim används för finska charterturister och den säsongen hade inte startat. Reseföretaget som tecknar kontraktet från Finland skulle komma senare i veckan så det målades och fejades helt vilt inför inspektionen. Borden vi åt frukost på var nymålade från dagen innan (det torkar snabbt när det är 35+).


Hotellet var rent och det fanns varmvatten. Alla rummen var nog inte lika bra för vid incheckningen "testade" vi 5 olika rum genom att spola toaletten, öppna kranen till handfatet och duschen. Det var inte på alla rum som den enkla testet föll ut till vår belåtenhet. Nåväl, efter den processen fick vi det rum vi ville och för två nätter med fungerande AC så vi var nöjda.

I Baga ska man enligt guideboken roa sig och äta, shoppa i Calangute och bo i Candolim. Vi försökte att göra allt i Baga och det gick alldeles utmärkt. Shopping var inte med på vår akitivtetslista men det var inte mycket att shoppa längs gatorna förutom typiska stånd/små butiker med turist krimskrams. När vi gick på gatan med solglasögon på så ropar försäljaren glatt om vi inte ska köpa solglasögon lite tröttsamt men sånt är livet som turist. Erfarna efter vår tidigare resa till Delhi så är vi proffs på att tacka nej och kan snabbt avhysa den mest ivriga försäljare.

Maten var väl lite si sådär men vi blev mätta varje dag. En kväll åt vi middag på stranden och den andra på en trevlig restaurang med 70tals musik. Där träffade vi två kvinnor från Melburne som var på vift i Indien. De hade fått ledigt från familjen (vardera tre barn och man) för att resa runt i Indien under en vecka. De var lite förfärade över hur smutsigt och varmt det var i Indien.
Bilden ovanför visar hur det kan se ut efter att några druckit chai (te med massor av socker och mjölk.









Baga beach var trevlig men inte lika vacker som den första stranden Roy var på i maj i Palolem. Det var mycket folk i farten och ganska tuffa vågor. Badandet var inte tillåtet överallt. Flitiga badvakter visslade och skrek om någon badade utanför flagorna med röd/gul markering. Kraftiga strömmar i vattnet gjorde att det var mest röd flagg. Många av indierna är inte simkunniga så det behövs nog kontroll och många badvakter. Karin badade även om bilden inte ger belägg för det och Roy njöt av vågorna.

Vi hade en skön helg och kände oss utvilade när vi väl var tillbaka i Mumbai på måndag kväll efter att ha blivit utskällda av taxichauffören från flygplatsen. Roy bad på engelska att han skulle lugna ner sig och att det inte hjälpte att skrika för vi förstår bara engelska. Då skrek han ännu högre, NO ENGLISH. Roy isknade till och skrek tillbaka NO HINDI. Det blev tyst en stund. Efter några hundra meter frågade taxichauffören, på engelska, om temperaturen i bilen var lagom. Det är väl i stort sett den dialog som skedde under resan, lite spänd stämning. När vi kom till vår lägenhet så bad chauffören om dricks och han fick 20 rupies (ganska snålt). Han protesterade och lämnade tillbaka pengarna. Jag sa att om du först skäller ut oss så kan du inte förvänta dig bra dricks (här gällde att använda sitt kroppsspråk då engelska nog inte var taxichaffisens starka sida). Han tog sina 20 rupies och drog iväg.

Livet i Mumbai rullar vidare och solen är tillbaka. Monsunen verkar nu ha upphört och luftfuktigheten har gått ner till ca 60% vilket gör att 35 grader känns inte lika varmt.

På måndag den 26 oktober ska vi på bröllop så nu får Karin ut och köpa en sari.
Hur det ska sluta kanske ni får reda på i vårt nästa inlägg på bloggen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar