Drama i luften

En liten rapport från Mumbai och hur det kan vara att vänta på en flygplats.

Jag (Roy) skulle flyga till Chennai på onsdag morgon och min chaufför körde mig till flygplatsen.
Det var en mulen dag vilket egentligen är ovanligt just nu så chauffören sa på knaglig engelska " Today it is coming". Jag trodde att de var lite regn på gång för vi hade snackat om det. Lade inte detta på minnet och tänkte inte så mycket på saken.

Väl på flygplatsen så fick jag info att mitt flyg från Mumbai till Chennai var försenat 1 timme. Ja, ja tänkte jag det är väl inte så anmärkningsvärt för det pågår underhåll av den enda och största landningsbanan varje tisdag. Jag tänkte att det är väl "sviter" från gårdagen.

Väl in-checkad och säkerhetskontrollerad så sitter jag i avgångshallen med en TV skärm framför mig med nyheter på hindi. Det enda jag kunde läsa och förstå på teven var "Cyclone alert". Jag tänkte att det är nog över östra delarna av Indien. Men något var lurigt för det visades en karta på TV skärmen och den indikerade att det var Maharasthara som skulle drabbas (delstaten där Mumbai ligger). Jag tänkte att det är väl inte så farligt.
Det blev tid att gå ombord på flyget, en 1/2 timme senare än planerat nu ca 1 1/2 timme sena).

Väl ombord hände inget mer. Vi stod kvar på plattan utanför terminalen. Det blev ganska oroligt och en passagerare nära mig började oja sig om att vi svälter och hur skulle han nu hinna till sina möten i Chennai. Det var så besvärligt för honom och han vill stiga av planet. Pursen kom och det snackades vilt i bakre delen där vi satt. Efter en stund tog jag till orda och sa att vi faktiskt befinner oss i ett flygplan, kollektiv trafik vilket innebär att det finns risker och faktorer som vi inte kan påverka. Jag uttryckte min åsikt att jag inte kan acceptera att den upprörda mannen skulle tillåtas stiga av planet (vilket skulle leda till minst en timmes ytterligare försening) och frågade pursen " Should this single passanger rule this flight?"
No, no, no he will not leave the aircraft, svarde pursern.
Jag sa då "Stop this discussion, it is carzy, why do you act like this". Alla tittde på mig som om jag kom från månen men den upprörda mannen blev tyst och lugnet lade sig .
Vi satt fortfarande kvar på plattan efter ca 3 timmars försening. Kaptenen informerade att ett flyg på start banan drabbats av en däcksexplosion och behövde bogseras bort innan vi kunde starta.
Efter 4 1/2 timmes väntan kom vi äntligen iväg.

Nästa dag läste jag i tidningen att det var en nödlandning på Mumbais airport 11.26, dvs under tiden vi satt och väntade på att få starta. Den nödlandingen gick bra men förorsakade "kö" av flyg i luften och det förklarar mitt flygs sena avgång, planen som köade i luften fick ju landa först innan vi kunde få tillstånd att starta.
Där hade jagsatt jag i ett flygplan intet ont anande om att det pågick en nödlandning ett par hundra meter bort och med ganska förvirrad informerat om att en cyklon var på väg mot Mumbai.
Jag hade ju lämnat "eländet" och var lättad över att Karin var i Sverige.

Cyklonen förorsakade stora regnmängder och fyllde på Mumbais färskvatten reserver med 2.5 billon liter vatten (undrar hur mycket det egentligen är?).
På mitt kontor i Mumbai fick personalen en ledig eftermiddag för att hålla sig hemma och inomhus. Skolor och företag stängdes.
Cyklonen hade tydligen halverats ute till havs innan den nådde Mumbai hade den minskat i styrka och passerade Mumbai utan att orsaka större skador. I delstaten som helhet omkom 7 personer och stora skador på vin odlingar, jordgubbsodlingar och andra grödor verkar vara omfattande och påverka mat priserna.

Till hela historien hör att dagen innan jag skulle flyga till Chennai hade ett mindre KingFisher flyg glidit av landningsbanan och evakuerats via nödutgångarna. Jag hade ingen aning om det när jag flög men läste i tidningen dagen efter om all det som hänt och som jag egentligen var nära men samtidigt långt ifrån.
Tänka sig vad som kan hända på en flygplats en "vanlig sketen onsdagsmorgon".