Backwater utan flyt

Vi anlände en tidig kväll till Kumakom för att bo på resorten "Backwater Ripple". Det åskade och efter att vi checkat in när vi satt på vår altan så kom regnet. Det var varmt och skönt så det gjorde inget med lite regn. Tog oss till restaurangen där det bjöds buffé. Vi var inte sugna på det utan ville ha tandoorigrillade räkor och fisk nu när vi var tillbaka vid vattnet och havsnivån.
Efter lite diskussion med servitörer och hovmästaren så kom vi fram till att vi kunde komma tillbaka om en timme, för det var den tid det skulle ta att tända tandoorigrillen. Middagen smakade bra och det var sent på kvällen så vi gick och nannade på våra rum. Nästa morgon när vi steg upp solen sken igen.
Enligt vår resplan så skulle vi tillbringa förmiddagen på vår resort och bli hämtade av vår husbåt klockan 1.30. Härligt tänkte vi. Ligga vid poolen och läsa en bok. Skönt med en dag utan att åka bil.















Åt frukost i lugn och ro och gick till rummet för att byta om till badkläder. På vägen till rummet mötte vi vår chaufför som började snacka om att vi skulle åka från resorten vid 11.00 tiden. Vi fattade inte varför. Efter att ha pratat med resebyrån så blev det klart att båten skulle inte komma och hämta oss vid resorten utan vi skulle resa till båten, en två timmars bilfärd. Helt klart något som vi inte alls var eniga med resebyrån om! Det var inte vad vi beställt men efter flera samtal till resebyrån och kaptenen på båten så var det bara att packa och ge sig av i bil till Alleppy, där husbåten väntade.


Efter att bunkra lite vin och öl inne i Alleppy (tips från våra vänner i Indien) då det enbart bjöds vatten/läsk på båten. Sprit och vin såldes bakom galler och köandet var typsikt indiskt, alla försöker vara först i kön, något som jag däremot inte lyckade speciellt bra med.


Henrik tog tillfället i akt och kollade på motorcyklar under tiden jag köade.






Efter "tankning av öl/vin" körde vi vidare på väldigt smala och guppiga vägar. Vi funderade på vart vi var på väg då det knappt var väg längre, mer en bred stig som vi körde på. Slutligen kom vi fram till vår båt.




Vi träffade en representant från resebyrån som hälsade oss välkomna. Han berättade om programmet för vår tripp med husbåten. Efter starten och stopp för att köpa stora räkor skulle vi få lunch.















Därefter försätta resa runt i backwaters kanaler under eftermiddagen för att ankra upp vid 18.00 tiden, på samma plats som vi startat. Efter 18.00 kunde båtarna inte köra på kanalerna för fiskarna lägger ut sina nät vid den tiden.

Lunchen serverades, ganska typisk sydindisk mat med mest vegetariska rätter. Kanske inte riktigt vad vi längtade efter:



Snackade med kocken på båten och vi försökte förklar hur vi ville att räkorna skulle tillagas. Karin var ute i köket och fixade en marinad. En timme senare när vi av en händelse kom till köket igen så stod våra räkor framme och gottade sig i värmen. nnu en insats i köket för att få räkorna ner i kylboxen.





Efter lunchen kunde vi njuta av båtresan och det var ett fascinerande landskap vi färdades igenom.
Stora risfält på sidan om kanalerna. Längs kanalen bodde folk och vi såg hur kvinnor stod och tvättade kläder vid kanten av kanalen, barn som badade. Allt verkade hända längs kanalkanterna.












Vi var inte den enda husbåten som körde runt på kanalerna så ibland såg vi 10-15 andra båtar som gled fram. Alla båtar såg lite olika ut och några var riktigt stora med 3-4 sovrum.

Kocken diskade i kanalvattnet. Klicka på bilden så syns det. Lite pittoreskt!













Resan gick vidare och vi njöt av stillheten och livet längs resvägen. Gustav tog tillfället i akt och styrde båten en stund, tryggt övervakad av kaptenen.



















Skymning började komma och fiskarna kom paddlande i sina kanoter med näten redo att läggas ut för natten.


Middagen serverades och vi såg fram mot att få våra räkor lite läckert serverade. Vi tappade haken när vi såg vad som kom in. Några helt dödstekta/friterade räkor och krymt radikalt. De var alldeles stenhårda. Väl stekta kan man ju säga. Vi skattade efter en stund för det hela var ju ganska komiskt. Vi skulle nog inte lagt oss i tillredningen av räkorna för nu blev det något som kocken inte var van att göra.

Till historien hör att vår chaufför redan efter frukosten i Kumakom pratade om att det skulle vara en strejk nästkommande dag, d.v.s. när vi skulle resa från husbåten till vårt sista stopp på resan. Efter mycket om och men så blev beslutet att vi skulle stiga upp klockan 03.00 för att resa till Verkala och komma fram dit innan streken började, 06.00. Där försvann den "frukosten i lugn och ro" på husbåten. Vår besättning var uppe med oss och fixade dubbelmackor med omelett som vi fick med oss att äta på resan. Väl på landbacken igen var vår fantastiske chaufför på plats med ficklampa och visade vägen till vår bil.

Vår båtsemester blev inte riktigt som vi tänkte oss men vad gör väl det? Det var en resa i en annorlunda och intressant miljö som vi inte ville missa. Med ytterligare erfarenheter att det inte blir så som man tänker sig så kunde vi trots allt njuta av nuet och flyta med. Det var väldigt stämningsfullt och vackert. Roy försökte fota det vackra blå vattenhyacinterna som växte i kanalkanterna men vi kom aldrig tillräckligt nära för att fota dessa "blåa" mattor som flyter på vattnet.
I den arla morgonstunden skumpade vi vidare genom mörkret i sydindien för att komma fram till Verkala i soluppgången.
Strejkaktiviteter som vår chaufför verkade vara mycket rädd för såg vi inte röken av och det var väl bra det så han kunde behålla sitt lugn och koncentrera sig på att köra bilen.